Nu är värmen här med sol och sahara-dis, och vi har gjort diverse utflykter och vandringar.

En bussresa upp till Teide bjöd på otroliga vyer, turen gick längs andra vägar än de vi åkt tidigare. Det branta landskapet gör att utsikten förändras för varje sväng vägen gör och för varje bergskam man passerar.

Denna gången åkte vi med linbanan som går nästan ända upp till toppen (som är Spaniens högsta, 3 718 m). Det var en svindlande upplevelse om än lite köande och mycket folk. Det kändes att luften var tunn när man kom upp och här och där låg snön kvar i skrevorna, bland karga olikfärgade lavaklippor i det egendomliga ”blek-starka” solljuset.

Kusten vid Puerto de la Cruz på nordsidan är grön och det är ofta molnigare där. Landskapet är bördigt och terrasserade odlingar av vin, bananer och grönsaker klättrar längs sluttningarna. Vandringsleden från Los Roques till Mirador de Pedro slingrar sig längs kustklipporna.

Cruz del Carmen är ett pass i den nordliga bergskedjan. Det har varit en mötesplats för handel och utbyte i alla tider sedan detta var en av de få platser man kunde ta sig över bergen mellan nord- och ostsidan av ön. Idag är det startpunkten för flera vandringsleder. Vi gjorde ett par vandringar där, den lummiga skogen som växer där är värd ett besök i sig. Fåglar och ödlor rasslar i undervegetationen och solglimtar letar sig ner till stigen genom de täta fuktbevarande trädkronorna.

Den ena vandringen, som gick hela vägen ner till kusten, var dock nästan för hisnande. Efter den täta skogen kom vi ut bland små terrassodlingar och grottbyar (bostäder och andra hus är hopbyggda med bergsgrottor på traditionellt vis). Här var stigen uthuggen i berget och det var brant, högt och mycket smalt på sina ställen – riktigt obehagligt faktiskt! Det gick stadigt neråt och även om stigen vidgade sig, frestade det på med det ständiga nedförslutet. När vi kom ner till Punta del Hidalgo vid kusten, var vi alldeles darriga i benen. Mot slutet av vandringen hade vi mest blicken fäst vid fötterna, men hela vandringen var naturligtvis otroligt vacker med svindlande utsikt. Det blir nästan lite tjatigt att upprepa detta hela tiden, men det är väldigt vackert!

En morgon när Bjarne vaknade var allt höljt i dimma, det var en nästan spöklik stämning och mycket ovanligt här. Vi har inte sett så tät dimma på flera år!

Men annars har sommarvädret kommit. Maj månad är en festmånad på Kanarieöarna. Här i Santa Cruz börjar det med ”Tres de Mayo” (tredje maj), årsdagen för stadens grundande. Sedan fortsätter firandet hela månaden, framför allt är det traditionell folkmusik, folkdans, marknader och många vackra folkdräkter från de olika öarna.

I slutet av maj åkte vi till Göteborg för att besöka familj och vänner och få en smak av svensk försommar. Det blev både sol och regn och många trevliga möten. På Stora Förö har Jennie och Johannes en liten sommarstuga, jätteroligt att få en skärgårdstur dit, njuta på altanen och idka lite trädgårdsarbete.

Vi åkte också ett par dagar till Sandefjord för att var med på en begravning. Även om skälet till resan inte var roligt, så var det ändå mycket trevligt att träffa de norska släktingarna som vi inte sett på länge Vi har seglat till Sandefjord många gånger under åren, så färjeturen över Oslofjorden blev lite av en nostalgitripp.

Det var intensiva och roliga veckor i Göteborg men nu har vi pustat ut här i båten och kommit in i våra gamla vanor igen. Det är sommartomt i marinan, glest mellan kryssningsfartygen och fullt på stranden. Midsommarafton förflöt stillsamt med sill och nubbe i sittbrunnen. Nu börjar det bli dags för lite planerande av framtiden. Vi blir kvar här i Santa Cruz över sommaren, båten behöver pysslas om lite mer och vi tar en tur till Göteborg igen ganska snart. Sedan blir det höst och högsäsong och ARC-tider och jul och nyår och karneval och…hå hå ja ja, tiden går fort när man har roligt!