Mera La Gomera

Staden San Sebastian ligger i en dalgång med branta sidor. Så fort man lämnar centrum bär det brant uppåt. Vi tog vägen som zigzaggar upp till Paradoren högt ovanför hamnen. Det är ett tjusigt hotell byggt i traditionell stil med en jättefin trädgård och utsikt över havet mot Teide. Vi fortsatte på den smala vägen norrut längs kusten till den lilla fyren. Trevliga bostadsområden och övergivna odlingar avlöste varandra och nedanför klipporna brusade vågorna.

Utsikt från Paradoren ovanför hamnen

Utsikt från Paradoren ovanför hamnen

San Sebastian sträcker sig upp i dalen

San Sebastian sträcker sig upp i dalen

Nu har helgerna passerat med mycket firande på torget. Olika lokala orkestrar har avlöst varandra, Klassisk julkonsert, traditionell folkmusik och dansvänlig salsa och alltid stor publik. Nyårsaftonens dans var något att se; alla åldrar och stilar var representerade. Välklädda äldre par med perfekt dansstil, hippie-inspirerade turister slängde med rastaflätorna och tyska vandrare stampade med vandringkängorna, alla rycktes med av musiken. Och senare dök den yngre publiken uppklädda i eleganta klänningar och kostymer, i högklackat och glittrigt.

Julkonsert på torget

Julkonsert på torget

Julaftonsglögg ombord på PUSAN

Julaftonsglögg ombord på PUSAN

Fyrverkerier på Nyår

Fyrverkerier på Nyår

Dans på nyårsnatten...

Dans på nyårsnatten…

...till härlig salsa!

…till härlig salsa!

På trettondedagsaftonen var det barnens tur. Som traditionen bjuder kom de tre vise männen med gåvor. ”Tres Reyes”, Tre Kungar som det heter på spanska, kom ridande på kameler efter ett stort följe av sagofigurer och musikanter. Efter ett besök i kyrkan tog de plats på sina troner på torgets scen och barnen fick komma upp och hälsa. Med tanke på att stadens leksaksaffärer har haft extraöppet, fanns det nog gåvor att vänta.

Processionen lämnar kyrkan

Processionen lämnar kyrkan

Vise män

Vise män

Tre vise män intar scenen....

Tre vise män intar scenen….

...och barnen kommer upp och hälsar

…och barnen kommer upp och hälsar

Vi har gjort ett par bussutflykter. Linje nr 1 går över öns höga inre till Valle Gran Rey på västkusten. Det känns lite tjatigt att utgjuta sig över det fantastiska landskapet även på denna ö, men det går inte att låta bli. La Gomeras gröna berg är om möjligt ännu brantare, dalarna ännu djupare, vägarna ännu med slingrande och utsikten ännu mer svindlande än vad vi upplevt tidigare.

Vi kommer in i dalen...

Vi kommer in i dalen…

...till Valle Gran Rey

…till Valle Gran Rey

Denna dagen var det tyvärr rejält molnigt och blåsigt uppe på högplatån där nationalparken Garajonay ligger. När vi kom upp i de skogsklädda bergen försvann all sikt från bussfönstren. Vilt viftande trädgrenar med hängande lavar skymtade genom regnet och det franska paret som tänkt gå av och vandra där, ångrade sig och följde med till ändhållplatsen. Men när bussen slingrade sig nedåt dalgången kom vi ur molnen och sikten klarnade. Längs bergssidorna klättrade otaliga terrasser, palmer och odlingar följde ravinens botten och utanför glittrade havet, här sken solen.

Terrasodlingar över hela dalen

Terrasodlingar över hela dalen

Grönt, grönt, grönt!

Grönt, grönt, grönt!

Själva samhället präglades en del av småskalig turism, den bohemiska stilen var påtaglig och framför allt tyskar verkar ha tagit platsen till sina hjärtan. Flera stränder, ankrade båtar i viken och många konsthantverksbutiker och mysiga restauranger gjorde att det var lätt att förstå ställets popularitet. Det kom några regnstänk, tillräckligt för att en regnbåge skulle slå sin bro mellan de höga klipporna.

Stranden i Valle Gran Rey

Stranden i Valle Gran Rey

Strandpromenaden har känt av brytande vågor

Strandpromenaden har känt av brytande vågor

Ankringsviken

Ankringsviken

Övre delen av staden

Övre delen av staden

Hemresan var nästan absurd. Uppe på högplatån härskade fortfarande dimma, blåst och regn. Mörkret hade fallit och det kändes som vi färdades i en tunnel av knappt skymtad skog med oanade stup vid sidorna. Växterna längs vägkanten som glimtade till i strålkastarljuset såg främmande och egendomliga ut. Det var som en blandning av spöktåget och bergochdalbana.

En regnskur kom ner från bergen

En regnskur kom ner från bergen

Dags att ta bussen hem

Dags att ta bussen hem

Busslinje 2 går norrut, delvis längs kusten till Vallehermoso och man passerar ett några andra små samhällen. Vägen går numera genom tunnlar på flera ställen, det känns bra, för man ser hur resterna av den gamla vägen nästan hänger på utsidan av klipporna. Det är imponerande att tänka på arbetet med att bygga vägarna och inte minst de tusentals odlingsterrasser som klär bergssidorna nästan överallt. Många brukas inte längre men man ser spåren av oändligt många murar, trappor och bevattningskanaler.

Resan går över bergskammen...

Resan går över bergskammen…

...ner mot Hermigua...

…ner mot Hermigua…

 

... till Playa de Santa Catalina...

… till Playa de Santa Catalina…

...vidare upp till Agulo

…vidare upp till Agulo

Den norra delen av ön har ett fuktigt klimat som har gjort lantbruk huvudnäringen sedan 1600-talet. Kring Vallehermoso ser man gott om bananodlingar och grönsaksfält. Vinrankornas gulnade blad på smala klättrande terrasser visade att vinodlingen också blomstrar om än småskaligt.

Resan fortsätter längs kusten...

Resan fortsätter längs kusten…

...in över bergen...

…in över bergen…

...förbi Roque Cano..

…förbi Roque Cano..

...ner till Vallehermoso

…ner till Vallehermoso

 

Vallehermoso

Vallehermoso

Vi gjorde en vandring från busstationen upp längs en smal väg som följde dalens sida. Från odlingar och skällande hundar vandrade vi upp mot skogsklädda otillgängliga höjder, hela tiden med den kala Roque Cano tornande upp sig över oss, som en egendomlig stenig utväxt som skjuter upp ur bergskammen. Växtligheten växlade från kaktus och agave till ljungliknande buskar och ormbunkar. Vägen tog slut vid en bevattningsdamms gråa vägg och vi vände nedåt igen. Väl nere på torget passade det bra med en öl och hamburgesa innan det var dags att ta bussen tillbaka till San Sebastian.

Vandringen börjar

Vandringen börjar

Bekväm vandringsväg

Bekväm vandringsväg

Grönskande berg

Grönskande berg

På väg tillbaka från dammen

På väg tillbaka från dammen

Roque Cano från andra sidan

Roque Cano från andra sidan

Ostvinden ”calima”, från Sahara som har fyllt luften med dis och stoft och gjort att det ryckt lite i förtöjningarna, har övergått till den sedvanliga nordosten. Vi har fått tag på nya batterier och har alltså arbetet med batteribytet framför oss. Lite annat underhåll står också på listan, så vi blir kvar här ett tag till. Det har vi inget emot, marinan är säker och bra, staden trevlig och många andra seglare ligger här också ganska länge. Det är skönt med ”långsamsegling”!

Marinan från Paradoren

Marinan från Paradoren

 

4 comments

  1. Det måste verkligen vara vackert i bergen , men hu så brant! Vad roligt att fira trettonhelgen med los reyes, här försvinner ju nästan den helgen. Kram nr2

  2. Hola
    La Gomera verkar ju vara en jättefin ö. Inget svårt att tillbringa lite tid där förstår jag. Särskilt om ni visste hur vädret är här nu…Jag njuter som vanligt av era bilder, blir lite avundsjuk och tycker att ni också skriver väldigt bra. Lite som att umgås faktiskt. KRAM

    1. Hej, jo vi trivs men börjar så smått försöka förbereda allt inför avfärd mot Kap Verde. Har inte bestämt någonting, dock. Det är också trevligt med kommentarer på hemsidan, då känns det som vi har kontakt. kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>